Malin

Ibland känner jag bara att jag vill strunta i allt som heter löpridning och galopp och förbannar att jag började med galoppsport! Men samtidigt vet jag också att inget slår adrenalkicken man får av att sitta i startboxarna och vänta på att de sista går in (får gåshud bara av tanken) och det räcker att säsongen startar med amatörlopp för att jag ska stå där och längta ihjäl mig efter att själv få vara den som rider!

Varför kan jag inte vara född som en sticka med en rejäl ämnesomsättning?? Bara att inse jag är inte född till att vara galoppryttare... Blir så avundsjuk när jag ser andra runt omkring mig lyckas även om jag blir glad för deras skull också! :)

Ifjor fick jag inte en enda ritt och möjligheterna i stallet ser tyvärr inte så mycket bättre ut i år.. Om jag kan gå ner ca de här 5 kg så ser möjligheterna till att få ritter iaf liite bättre ut. I vilket fall som helst måste jag ner 2-3 kg för att överhuvudtaget ha någon chans att få rida.
Jag ska "bara" ta mig i kragen och äta mindre, det är bara det som är så jäkla svårt tydligen. Självdisciplin tack?? Samtidigt är mitt tålamod i sådana här tillfällen = 0 och intet om jag inte ser att det händer något på typ en halv vecka blir jag ännu mer deppad och tycker att det aaaaldrig kommer att gå. Även om jag egentligen vet att det ska ta tid för ett långvarigt resultat!

Inte vill någon från Dansk Galop svara på mina mail om hur jag får licens i Danmark heller så just nu står jag ändå utan licens...

Nu till något mer positivt! Vi har äntligen fått haft lite övelser med riktiga levande äkta djur i skolan. Först en vecka ute på stordjurshospitalet som dock var väldigt basic med hantering av hästar. Det var dock också hantering av kor och det var inte lika lätt! ;) Idag har vi börjat med röntgen och har röntgat ett par patienter! :) Känner dock mer och mer efterhand som vi nu har föreläsningar om stora husdjur att det fortfarande är hästveterinär som lockar mest...